Hur man än vänder och vrider på det så handlar väldigt mycket för en investerare om att ta pengar från de andra på marknaden. Visst kan och bör man invända att börsen inte är något nollsummespel utan alla kan tjäna pengar på företagens över tid ökande vinster, men ska det blir någon större snurr på det så måste man överlista marknaden, dvs andra investerare.
Senaste tiden har jag tänkt på att två händelser har varit så avslöjande för hur illa rustade många är för att lyckas som investerare. Detta gäller t.o.m. vissa erfarna investerare och skribenter. Den ena är pandemin med tillhörande vaccination och den andra är något i övrigt så ointressant som den märkliga ”intervjun” av hertigparet av Sussex.
För att lyckas som investerare måste man kunna, och alltid vara beredd på, att ompröva sin åsikt om något. Upptäcker man när nya fakta presenteras att den uppfattning man haft om ett bolag inte stämmer så måste man ompröva. Även om detta innebär att man känner sig dum som först trodde att det förhöll sig på ett visst sätt. De två händelserna jag nämnde ovan tycker jag har visat att många har stora problem med detta. Detta är dock positivt för oss som klarar att ompröva våra ståndpunkter som investerare.
När pandemin startade i Sverige för drygt ett år sedan så samlades många kring den svenska strategin och dess företrädare. Det är inget konstig i det, det är vad människor gör när något hemskt händer, precis som de extrema hyllningarna av polismyndigheten efter terrordådet på Drottninggatan trots att polisen varken avvärjde attacken eller hann till platsen efteråt för att gripa gärningsmannen som av ren tur fångades på kamera och kändes igen av en privatperson många timmar senare.
Jag trodde i början på FHM:s påståenden om att restriktioner och annat bara sköt upp problemet, att vi snart skulle få flockimmunitet, att få skulle känna av sjukdomen och att våra grannländer snabbt skulle komma upp i våra dödstal så fort de började öppna upp samhällena. Det skulle ganska snart visa sig att detta var helt fel och resultatet har blivit riktigt illa med tio gånger fler döda per capita än i Norge. Då omprövade jag och många andra den uppfattning vi haft. Precis som man ska göra med företag.
Trots att väldigt mycket av vad som sades i början, inte minst i Sverige, har visat sig vara helt fel så finns det massor av uppenbarligen intelligenta människor som vägrat ta in detta. Detta inte minst bland kommentatorer med fokus på näringslivet. Många fruktade problem för industrin och hade sannolikt därför fastnat vid den galna uppfattningen att Covid inte var farligare än den vanliga säsongsinfluensan. Redan några veckor in kunde vem som helst dagligen se rapporter om hur det började grävas massgravar ute i världen och hur människor dog som flugor på seniorboenden och IVA-mottagningar. Oerhört långt ifrån situationen med några hundra väldigt skröpliga personer som dör av vanlig influensa varje år. Helt oavsett vad man tycker är rimliga åtgärder så visade det sig med plågsam tydlighet hur många det är som vägrar att ändra uppfattning trots tydliga bevis för att de har fel.
Samma sak men än värre är det med ”vaccinskeptikerna”. Jag menar då inte de stollar som tror att vaccin är ett sätt att styra medborgarna och liknande utan de som är allmänt skeptiska till att ”vaccin verkligen fungerar” eller tror att det ”gör mer skada än nytta”. Dessa genier är långt ifrån några enstaka undantag idag. Skriver jag t.ex. på Twitter något positivt om vaccin så kan jag vara säker på att jag får kommentarer från medlemmar i denna grupp. De kan dock precis som alla andra bl.a. se hur fantastiska resultat det blivit av den förhållandevis långt framskridna vaccineringen i Israel, nedan, och hur få allvarliga biverkningar som rapporteras av vaccinet men trots detta håller de kvar vid sin ursprungliga ståndpunkt.
Slutligen och lite anekdotiskt tycker jag reaktionerna på hertigparets av Sussex ”intervju” nyligen med Oprah Winfrey var intressanta i detta sammanhang. Det var ingen hejd på indignationen i media, inte minst den del som står till vänster, och bland människor i sociala medier. Detta trots att vem som helt borde kunna se att detta inte var någon intervju i vanlig mening utan en välregisserad partsinlaga. Det var uppenbart att många som inte tycker om den brittiska kungafamiljen, redan hade bildat sig en positiv uppfattning om paret eller överhuvudtaget är väldigt engagerade i frågor om etnisk bakgrund, inte kunde förhålla sig neutrala till vad som till stor del var uppenbara lögner och lösa påståenden med allvarliga anklagelser utan någon som helst underliggande bevisning.
Det hindrade t.ex. inte de förnärmade massorna att kunniga kommentatorer berättade att den manipulativa hertiginnans påstående om att hennes son inte skulle ha fått en prinstitel för att han ”är svart” (jaså?) var en ren lögn. Söner till yngre bröder till tronföljaren får sedan över hundra år enligt regelboken ingen prinstitel. Paret hade t.o.m. uttryckligen sagt att de inte ville att deras son ens skulle benämnas med den adelstitel han har efter sin far utan som en ”vanlig medborgare”. Småsaker som inte påverkar många av dem som redan har sin uppfattning klar om att den stackars pojken diskriminerats.
Det kan låta cyniskt men det är sån här ovilja att ta in ny kunskap som gör att vi kan tjäna en massa pengar på börsen.