Ingen investerare har inspirerat så många andra investerare som Warren Buffett. Han har dessutom inspirerat än fler med sina tankar om livet, etik och företagande. Få personer förtjänar mer att kallas för ikon än han.

Hans idag klassiska, värdecentrerade investeringsfilosofi har inte bara gjort honom till en av världens rikaste utan bildat skola. Jag själv och miljoner andra har påverkats enormt av hans tankar kring vallgravar, skillnaden mellan pris och värde samt vad man kan uppnå om man gör rätt och sen sitter still i båten.

Det finns egentligen bara ett problem med detta men det blir bara mer tydligt hela tiden- detta är en filosofi som delvis bygger på en värld som inte längre existerar. Vallgravar och värde jämfört med pris är eviga sanningar medan letande efter låga PE, bolag i äldre, väletablerade branscher och verksamheter som Buffett favoriserat har sedan länge passerat bäst före-datumet.

Väldigt betydelsefullt är också att informationsflödet med tiden har effektiviserats exponentiellt varför det helt enkelt inte längre går att hitta fina noterade bolag med PE 3 bara genom att söka där ingen annan har tittat som Buffett kunde göra under sina första decennier som investerare.

Till Buffetts försvar ska sägas att det är egentligen andra än han själv som har tolkat honom som relativt ointresserad av tillväxtföretag, extremt fokuserad på PE-talet och att endast äldre och välkända branscher är lämpliga investeringar för värdeorienterade investerare.

Till hans laster måste dock läggas att han har varit enormt fokuserad på företag och branscher som var stora och betydelsefulla under hans uppväxt och de första decennierna av hans karriär- läskedrycker, banker, flygbolag mm. Han höll på att bli en anakronism när han ständigt koketterade med att han inte förstod sig på ”tech”och aldrig skulle investera i sådana företag samtidigt som just dessa företag blev de som tog alltmer av marknaden och vinsterna.

Trots att Buffett gradvis har rört sig mot tekniktunga företag som IBM och, med spektakulärt resultat, Apple under det senaste decenniet och tagit offentligt avstånd från uppfattningen att man inte bör köpa högt värderade snabbväxande företag, se ovan, så har han fått en enorm svans av följare som gör just detta.

Det är uppenbart att massor av investerare tar stöd av Buffett och även Charlie Munger när de tröstlöst letar guld bland lågt värderade företag och bland bortglömda aktier i äldre branscher i hopp om att hitta värde. Lika uppenbart är att dessa personer ofta har ett rätt ohälsosamt förhållningssätt till tillväxt och nya branscher. Höga PE uppfattar de som tecken på övervärdering och i värsta fall bubblor. Inte minst bankers tillgångar lyfts fram som skäl att köpa deras aktier som av flera utmärkt rationella skäl har fallit i åratal…

I själva verket har Buffett aldrig varit emot tillväxtbolag eller höga värderingar och han, liksom de flesta, har alltmer accepterat att man måste betala för både kvalitet och tillväxtutsikter. Det är bara synd att så många inte kan ta till sig detta.