När tre-fyra år sedan insåg jag att jag behövde investera i fler saker än aktier helt enkelt för att ta bort en del av pressen med att ha alla sina likvida tillgångar investerade i några få aktier.

Alla är egentligen en överdrift eftersom jag köpt ett par klockor åren innan med god potential att stiga i värde. Klockor är dock en ganska illikvid tillgång då det är lite knepigt att som privatperson sälja på den europeiska marknaden eftersom man inte kan lämna någon garanti.

Eftersom jag har tillgång till en kall källare och hade köpt en del årgångsvin 2013-14 med hyfsat resultat och eftersom jag älskar champagne så föll det sig naturligt att detta, eller mer specifikt årgångschampagne, blev mitt lilla investeringsprojekt med början 2017.

Ju mer man kan om en viss typ av fysisk tillgång, desto bättre är det förstås, men till skillnad från aktier behöver man inte kunna ”mest” för att tjäna stora pengar. Det räcker med att kunna göra en rimlig prognos för om efterfrågan kommer att fortsätta stiga för någonting i framtiden. Allt under förutsättning att man dels har tillgång till ett rimligt kapital och att man är beredd att vänta ett antal år.

Nackdelen är förstås att man binder kapital som man inte kan belåna som aktier men fördelen är dels att det är en mycket lugnare form av investering utan dagliga prisfluktationer, dels att investeringen i regel är betydligt säkrare än en i aktier.

Precis som är fallet med eftertraktade armbandsur så är produktionen och sedermera tillgången på de bästa årgångarna från de bästa champagnehusen förstås klart lägre än efterfrågan på marknaden. Armbandsur och liknande tillgångar förbrukas dock inte mer än på marginalen (alltså klockor som på något sätt förstörs eller förloras för alltid) medan champagne dricks upp hela tiden vilket gör att tillgången på riktigt eftertraktade ”flaskor” stadigt sjunker.

Många gånger är det rätt uppenbart vilka årgångar, exempelvis 2008, och vilka ”flaskor” som kommer att dra störst nytta av förhållandena ovan. Recensionerna och hypen runt dessa är omöjliga att missa och många rika köpare, inte minst i Kina och Ryssland, kommer absolut inte att vänta på att vinet med tiden ska blomma ut till sin fulla potential, utan köpa och hälla i sig stora mängder de första åren efter att årgången i fråga släppts av respektive champagnehus.

Sannolikheten är alltså mycket hög att den som lyckas komma över dessa flaskor tidigt och till i alla fall hyfsade priser samt, förstås, har möjlighet att lagra dem gratis eller utan någon större kostnad, kan kan få en mycket fin procentuell värdestegring under kommande år. Dessutom med mycket låg risk. En flaska kan förstås tappas eller förstöras på annat sätt men så länge man vet vad man ska köpa och är bekväm med att många av de artiklar som har bäst potential kan kosta åtskilliga tusen kronor stycket så är risken mycket lägre än för ett genomsnittligt aktieköp.

Även ett mycket framgångsrikt företag kan råka i svårigheter som är svåra att förutse medan inte mycket lär hända vare sig med flaskorna du har i källaren eller vinkylen eller med den över tid stigande efterfrågan och sjunkande tillgången på Cristal 2008 eller Krug 1996 bara för att ta två kända exempel. Eller för den delen specialutgåvor som Dom Pérignons olika limiterade släpp med omdesignade flaskor och samarbeten med artister.

Som med allt annat man investerar i kräver champagneinvesteringar att man lägger tiden och har tålamodet att vänta. Förutom att lära sig om champagne, helst förstås också åka dit ibland på besök, lära sig hur man lagrar den säkert och förstå marknaden så behöver man hitta bra inköpskanaler. Dessa är exempelvis Systembolagets mycket begränsade webbsläpp när riktigt eftertraktade produkter släpps. Systemets försäljningsmodell gör att vissa väldigt högt efterfrågade produkter blir klart billigare än i utlandet (som man köper på plats eller online från olika vinhandlare) men den mycket låga tilldelningen, ofta bara några dussin flaskor gör att man måste klicka exakt när klockan slår tio den torsdag då någonting släpps för att ha någon chans.

Den större kanalen för att köpa vin av alla slag är förstås online från Frankrike och näraliggande länder (inte Storbritannien pga höga priser generellt och att skatt tillkommer!). Bäst är de som har upparbetade distributionskanaler till Sverige där fraktpriset syns direkt när man lägger en beställning. Exempel på detta är ”Plus de Bulles”, ”Wine Must” och ”Envie de Champ”. Wine-searcher.com är en bra jämförelsesajt där man kan begränsa sökningen inte bara på årgång utan om man ska ha med auktioner, med skatt osv.

Av självklara skäl så är chanserna till bra investeringar störst om man ligger på alla kanaler när någonting släpps från champagnehuset. Det kan betydande skillnader i pris mellan olika försäljare redan i början men i takt med att något säljer slut så stiger förstås priserna överlag. Alla de jag nämnde ovan förpackar väldigt väl och har bra distributörer. Att jämföras med när jag beställt vin från Tyskland från olika vingårdar och ibland fått reklamera då man förpackat i vanliga vinkartonger utan att slå in flaskorna eller kartongerna i skyddande materiel.

Sen är det bara att vänta. Man säljer förstås enklast via Systembolagets auktioner som Bukowskis har hand om. Det går såklart att köpa nyare släpp därifrån men påslagen, runt 12 % och ibland upptrissade priser från andra som också vill lagra populära produkter gör det mindre attraktivt generellt.