Värdeinvestering började en gång i väldigt enkel form. Ben Graham insåg att vissa bolag ägde tillgångar till större värde, i vissa fall oerhört mycket större värde, än bolaget värderades till på marknaden. Han köpte därför dessa företag om skillnaden i värde var tillräckligt stor (”margin of safety”), oavsett vad de hade för verksamhet, hur den utvecklades och vilka som satt i ledningen.

Olika tänkare och investerare har sedan utvecklat värdeteorierna till något idag betydligt mer sofistikerat. Värdeinvesterare tittar förstås numera på alla parametrar- kassaflöde, räntan, utsikter, ledning osv när de uppskattar företags inneboende värde. Av någon anledning anses dock oftast inte tillväxten vara en parameter. De som är intresserade av bolag vars attraktion till allra största delen är tillväxten anses inte kunna kallas värdeinvesterare utan tillväxtinvesterare som om dessa enbart vore intresserade av tillväxtutsikterna.

All intelligent investing is value investing.
(Charlie Munger)

Denna distinktion är i mitt tycke vansinnig. Naturligtvis är rimliga uppskattningar av tillväxten en viktig komponent gör att bedöma ett företags korrekta värde. Riktigt dumt blir det när värdeinvesterare skyr bolag vars värdering drivits upp av att de helt enkelt går riktigt bra, som växer och frodas och därför är populära hos marknaden. Om möjligt ännu märkligare blir det om ett bolag av värdeinvesterare bedöms som ointressant bara för att det växer kraftigt.

I och med att mängder av bolag, långt ifrån bara de kända FAANG, med mer eller mindre digitala affärsmodeller nu i åratal har vuxit lönsamt och haft utsikter för framtida vinster som i många fall varit väldigt övertygande har de som bekant stått för en mycket stor del av uppgångarna på världens börser.

Klassiska värdebolag har halkat efter och hade inte dessa företag haft så många hängivna beundrare så är det sannolikt att de hade underpresterat ännu mer. Detta inte bara för att kapitalet hade i ännu större grad gått till bolag med tillväxt utan även för att många företag i gruppen växer dåligt eller inte alls just för att deras marknad äts upp av bolag med digitala (online-) affärsmodeller.

Den som bara ser värdet idag och inte i sannolika framtida värden har dessvärre också tendensen att stirra sig blind på historiska vinster och kassaflöden. Bolag som idag inte går med vinst uppfattas utan undantag som rena förhoppningsbolag och därmed ointressanta investeringsobjekt för den puritanska värdeinvesterare.

Problemet med detta är uppenbart. Det är en gigantisk skillnad på ett företag som försöker men hela tiden misslyckas att tjäna några pengar att tala om och på ett företag med en utmärkt affärsidé som medvetet inte försöker tjäna pengar idag utan istället investerar tungt i tillväxten i hopp om att uppnå marknadsdominans.

Vi var många som avfärdade Amazon pga deras blinda fokus på tillväxt och i princip obefintliga historiska vinster. Då var denna strategi dock ett relativt nytt grepp. Så är det inte idag och den som envisas med att avfärda utmärkta bolag som fokuserar på tillväxt bara för att de inte tjänat pengar än kommer garanterat att missa nästa Amazon eller Netflix.