När jag återstartade med golfen för ett par veckor sedan efter fjorton års frånvaro blev jag påmind om vad som skiljer investerande med andra sysselsättningar- förhållandet mellan smärta och glädje.

Få saker som man lägger sin tid på har så mycket obehag och smärta inbyggt i sig som investerande. I sport och idrott förekommer såklart (fysisk) smärta och besvikelser som en naturlig del. Detta blandas dock både regelbundet och rikligt med belöningar och glädje. I investerarvärlden finns såklart en hel del glädje också men även för framgångsrika investerare kommer långa perioder av motgångar och i vissa fall den stora katastrofen.

Without pain, without sacrifice, we would have nothing.
(Fight Club)

I golfen är det mycket svårt i början men sen blir man stadigt bättre och allt färre slag blir dåliga, man kan enkelt följa sina framgångar i handikapptabellen och i tävlingar. Ungefär samma sak gäller skulle jag säga i nästan alla sporter och hobbyer som vi människor ägnar oss åt på fritiden och i vissa fall på heltid. Går det mindre bra så lägger man förmodligen av och sannolikt har det inte kostat särskilt mycket pengar att prova sin hobby. I alla fall om man jämför hur dyrt det brukar bli för dem som på allvar misslyckas med sina investeringar.

För investeraren är det ofta annorlunda. Man är i regel missnöjd med ett betydande innehavs aktiekurs. Den har i 99 fall av 100 stått högre och man vill att den ska komma tillbaka dit. Investerande är också väntan och åter väntan på att bolagen ska prestera bättre och att marknaden ska förstå det.

Var tålmodig och hård, en dag kommer denna smärta att vara dig till gagn.
(Ovidius)

Det är den återkommande irritationen över att analytiker som mest försöker få sina kunder att vara aktiva och generera courtage är ute i media och kritiserar bolaget. Det är den eviga frustrationen av alla inlägg på Finanstwitter och andra forum av personer som vet en tiondel av vad du själv vet, inte sällan med hänvisning till dessa analytiker, eller i värsta fall enbart den dalande aktiekursen, förklarar att ”ditt” bolag inte längre är vad det var. Det är otaliga dagar av väntan på att marknaden ska få upp ögonen.

För dem som lyckas, men endast för dem, kommer sedan framgångarna. Antalet dagar med positiv utveckling ökar och kommer även dagar då börsen i övrigt faller. Man glömmer bort hur dåligt man mådde när allt gick emot en under längre perioder.

Motgångar är den främsta vägen till sanningen.
(Lord Byron)

Man gör sig själv en stor tjänst om man är väl medveten om att förhållandena är så här. Det går inte att göra någonting åt att resan är till största delen arbete och åter arbete under press och oro för sina investeringar men också att belöningen för arbetet är därefter. Det är bara en handfull som blivit rika på golf, tennis, forboll osv. Det är tusen och åter tusen gånger fler som har blivit det på att investera i aktier.